R.I.P

Mina älskade vovvar har äntligen funnit ro och somnat in för gott. Mitt hjärta värker värre än det nånsin gjort förut och jag själv är helt förstörd… sönertrasad. Panikångesten har börjat gjort sig påmind och tårarna verkar aldrig sluta rinna. Idag är jag helt ensam i min lägenhet för första gången sen jag flyttade in och det känns oerhört tungt… Sängen gapar… tom… som jag… bara tom… och ledsen…

  

Vila i frid Dim och Freja. Jag minns våra ljusa stunder tillsammans för alltid…