Ångest
Mycket ofta så finns hundarna med i mina drömmar. Som inatt t ex. Jag drömmer då att dom lever och att jag måste ta avsked av dom och avliva dom själv. När jag vaknar så är jag allmänt ledsen och tycker att allt är pissjobbigt.
Jag tror att detta bottnar i en undermedveten ångest för att jag inte fanns vid deras sida ända till slutet… Jag tog heller inte ett riktigt farväl av dom innan jag lämnade iväg dom den där Torsdagsmorgonen. Dels för att mitt psyke inte klarade av det och dels för att jag inte ville att dom skulle märka att någonting var fel. Så glada skuttade dom ut genom dörren när jag för sista gången trädde kopplena över deras huvuden och gick ut på parkeringen, viftandes på svansen… Mina finfina älsklingar…
Fyfan va genomrutten jag är som människa…
april 15, 2008 vid 6:19 e m
Hey.. du ar INTE en genomrutten manniska. Klart som fan det ar jobbigt nu nar de inte finns hos dig langre, men du far inte lagga skulden pa dig sjalv. Drommar leker med oss hur fan de vill, och jag hoppas att du far sova gott om natterna snart.
Saknar dig babe, dromde om dig inatt
april 16, 2008 vid 11:02 f m
Klart du inte är genomrutten! Man kan inte finnas där jämt, och man ska ju inte plåga de små liven. Saknaden är bara ett bevis på att du är ärlig och god inombords. Styrkekram!